fredag 16 oktober 2015

Upp i det blå

När hösten kommer vill man gärna stänga in sig och pyssla på med diverse saker. Bakning är en stor del av min höst men även funderingar kring renovering.

Just nu i mitt huvud snurrar E:s rum. Det ska bli lite mer hennes eget även om mycket blir sig likt sen L hade det. Men lite förändring vill jag göra. Förutom den där tapeten som är så fantastiskt fin så har jag även hittat några urläckra lampor. Dessa skulle jag vilja ha men varför ska allt man hittar vara så dyrt? Kanske inte just de här färgerna, finns fler att välja på men jag verkligen älskar designen. Är det något barn älskar så är det ballonger.

Temat för rummet skulle jag vilja att det var: Upp i det blå. Har en speciell idé som jag ska testa att tillverka själv och lyckas jag så ska ni få se den. Lite hemlig vill jag allt vara. 

Dessa kuddar tycker jag också var mysiga. Och även de kommer passa in på mitt tema. Nu ska jag spåna vidare så får vi se hur det blir så småningom. Det är alltid roligt att drömma. 


torsdag 15 oktober 2015

Kallt men med hopp

Det är vackert ute nu. På morgonen går mörker till ljus och fram kommer dimman som gör diverse mönster i naturen. Kallt men med hopp om ännu en vacker strålande dag.

Så här såg det ut från vårt köksfönster i morse. Nästan som att dimman vill teckna av fjällen i bakgrunden. Och sen kom solen som följde med mig och E på morgonpromenaden. En härlig start på dagen!


onsdag 14 oktober 2015

Det lilla extra

Att göra det där lilla extra även om det bara är för en fika kan vara så himla roligt. Igår när jag och L gick hem från dagis bestämde vi att vi skulle baka lite kakor som vi skulle ta med oss till gammelmormor idag efter dagis och fika.

Inget speciellt utan bara för att. Då det även blev brödbak av surdegen nu på morgonen fick ett valnötsbröd följa med också. Visst ser det allt lite roligare ut när man stoppar dem i en fin burk och slår in brödet i lite papper. Och till sist piffar till en liten påse att bära det i. Inget speciellt mer än en omtanke med det lilla extra.



tisdag 13 oktober 2015

Ånger

Min första p-bot fick jag idag. Tisdagar är dagar som mycket händer på. L:s första dag på dagis för veckan vilket resulterar i lite extra packning. E och jag har mamma-träning och vv för att sen åka hem och hämta L från dagis igen.

Mamma-träningen börjar precis så jag hinner lämna L på dagis och ta mig in till stan. Där är det alltid samma dilemma att finna en parkeringsplats. Idag hade jag turen att finna en direkt. Men då uppstod ett annat problem. Plånboken var kvar hemma. Suck! Ja, ja. Vi har nog mynt så det räcker i bilen. Svar: Nej! Okej (tiden tickar på), jag får sms-parkera. Försöker hitta koden på parkeringsautomaten. Finns ingen.... Nä man måste ladda hem en app för att kunna sms-parkera på den här parkeringen. Okej, jag får väl göra det då. Värdelös uppkoppling såklart och valet står nu vid att missa träningspasset eller att chansa att jag hinner registrera parkeringen innan någon p-vakt kommer inifrån träningssalen. Jag chansar! Appen som skulle installeras tog hela passet.... Så när jag kom ut så satt den där så fint. Ja, vad göra? Bara plocka reda på den och se glad ut.

Där och då tänkte jag: Ja hade ett val och gjorde det. Ångrar jag mig? Nej faktiskt inte. Denna timme per vecka ger mig massor. Att få möjligheten att ta hand om mig själv och min hälsa trots att en liten hänger med överväger summan jag får betala. Och dessutom sken solen från en klarblå himmel när jag tog rätt på den där remsan så jag bestämde mig för att åka hem, äta lunch och ta en promenad med E och O i solen. Ingen ånger, däremot nöjd över att se det positiva i det hela och att det dessutom vägde upp allt.

Så nu tar vi och försöker hitta de där små positiva sakerna i vardagen. Imorgon ser jag fram emot att testa min nyväckta vän. Min surdeg har åter tagit klivit in i vårt hus. Välkommen!


måndag 12 oktober 2015

Motivation

Allt eftersom min viktresa går framåt belönar jag mig med diverse saker. Vid minus 10 kg var belöningen 12 nya tallrikar. Det var en riktigt bra belöning. Varje gång jag dukar med dem (de används inte varje dag utan bara när jag känner för det) påminns jag om vad jag faktiskt åstadkommit. 

Motivationen kan ju komma och gå och då är det roligt att duka med porslinet så jag får en liten push att kämpa vidare. Det är konstigt det där. Ju närmare målet man kommer desto svårare är det att hitta motivationen. 

Något mer som kan vara svårt att få till är träningen. Jag har som mål att styrketräna några dagar i veckan. Det behöver ju inte vara avancerat. Så mycket går att göra hemma med sin egen kroppsvikt. Körde ett första pass i lördags vilket har känts på i magmusklerna. Så härligt att finna de där musklerna som vi talar så mycket om på mamma-träningen. Det ska börjas byggas inifrån för att sedan kunna nå de muskler som (förhoppningsvis) kommer kunna synas utanpå. 

Och trots att det kändes motigt så blev det ett kvällspass när barnen väl somnat. Så skönt efteråt, särskilt för samvetet. Det är ju bara jag som kan uppnå mina mål. 

Som extra sporre idag blev därför maten serverad på mina fina tallrikar. Vad det bjöds på? En vegetarisk lasagne med en sallad på tomat, gurka och avokado. Receptet hittar ni här


söndag 11 oktober 2015

Sötsug och hittepå

Men allvarligt vad gott det blev! Som ni säkert vet vid det här laget så är jag lite smått galen i bananer. Så gott och användbart!

Blev så sötsugen ikväll och började spåna på vad jag kunde hitta på (efter att jag ätit upp den sista kolan....)

Hittade en burk med lakritspulver och tänkte att den får det bli att jag utgår ifrån. Till detta tog jag sedan:

1 fryst banan (finns alltid här hemma utifall att)
2 dl frysta hallon
1 dl mandelmjölk
och så lakritspulvret då (Kung Markatta)

Mixade allt och fick en riktigt, riktigt god efterrätt/smoothie. Lakritspulver tog jag efter smak. Strödde även lite ovanpå. Definitivt värt att testas.


lördag 10 oktober 2015

Skippa allt skitsnack

Hipp hipp hurra! Idag blir den lilla 6 månader. Tiden springer iväg och hon med den.

Jag börjar gruva mig för att jobba. En månad kvar. Men det kommer nog gå bra bara man kommer igång. Vi har sakta men säkert börjat trappa av amningen och bytt den mot gröt och nu även välling. Inga problem alls vilket känns skönt. 

Något jag stör mig på när det gäller att mammorna ska börja jobba igen är alla dessa kommentarer. "Men ska du redan börja jobba", "Vill du inte vara hemma längre", "Varför så bråttom" och så vidare. Men vet ni? Jag har en man som också vill vara hemma. Vilket ju är jättebra då han "tar sitt ansvar". Männen som är hemma höjs till skyarna medan vi mammor ska skämmas. Allvarligt!!! Vi lever i 2015! 

Jag skulle gärna vara hemma längre men jag tänker inte vara egoist. Både J och barnen behöver också få rå om varandra. Vad har jag för rätt att frånsäga dem den självklara rätten? Vi är två föräldrar, vi är två viktiga personer i våra barns liv, vi älskar dem lika mycket. Så snälla, skippa allt skitsnack! Vi gör det vi anser bäst för våra barn. Sen hur ni gör tänker jag inte lägga mig i. Nog om det nu. 

Så här såg L ut på sin 6 månaders dag.


Och så här ser E ut.


Tycker ni att de lika? Jag tycker inte det. 

fredag 9 oktober 2015

Högre höjder

Vi har ett litet yrväder här hemma nu för tiden. E har börjat uppleva världen från lite högre höjder och det är inte alls dumt tycker hon. Särskilt inte när man kan jaga efter både storebror och O. Än så länge kommer de ganska lindrigt undan. Men man börjar redan nu se vad som komma skall. Och med sitt bestämda humör kommer hon med säkerhet gå vinnande ur många strider. 




torsdag 8 oktober 2015

Semester

Nej jag har inte försvunnit igen. Tog bara en veckas semester från allt vad telefoner, datorer, vardag och så vidare heter.

Vi drog en vecka till solen i Side. Med en temperatur kring 30 grader har vi haft det kanon. Att dessutom kunna lyfta och landa från vår egen flygplats är verkligen underbart när man åker med barn.

Vi har dessutom testat på all inclusive vilket var första gången. Även det smidigt med barn dock är det ju alltid roligt att leta restauranger men åker man till Turkiet så är ju inte maten så speciell. Då är det ju mer för sol och bad som man åker och det har vi verkligen fått.

Med oss hade vi farmor vilket var hur bra som helst. L har ju rätt så mycket med energi och för att han ska få ut det mesta av resan är det kanon att ha med farmor som hjälp. Jag sitter ju titt som tätt fast med E och kan heller inte ännu styra över när detta händer.

Vi har bara tagit dagarna som de kommer och rört oss mellan poolerna och havet. Så skönt att bara vara. Nu är vi laddade för höst här hemma och ser fram emot att framöver åka på en ny sol och badsemester.