Börjar kunna det här nu.......

Magsjukan vill inte släppa. Stackars L är inne på sin sjätte dag med dålig mage. Men han är vid gott mod äter inte som han brukar men äter i alla fall och vill gärna leka. Inatt sov han i 14,5 timme så nog tar det på honom allt. 

Och trots detta vill han ändå att det ska hända saker. Så idag tog vi en liten snabb tur med snowracern för att få lite luft. Gissa om han njöt. Annars har vi bara myst i badet och satt upp lite adventssaker. För imorgon är det ju dags. Tänk så fort det går. 

Senare är ett lättsamt ord

Det finns många gånger då man tänker: Det där ska jag göra, men inte idag. Tanken kommer tillbaka men fortfarande händer det inget.

Men till slut så lyckas man. Efteråt inser man att det var så enkelt och så snabbt gjort. Så varför väntade jag? Det enda svar jag kan ge är för att jag är för bekväm ibland. För bestämt mig hade jag gjort för många år sedan. 

Men nu ligger jag i alla fall där. Jag har gjort mitt val och det känns bra. Ingen annan ska behöva stå där och ta mitt beslut. Inte behöva fundera. Det är mitt val, min kropp. 

Så gör som mig, ta ert val. Oavsett vad ni bestämmer er för så gör ni det lättare för era anhöriga. De behöver inte fundera. Anmäl er hos donationsregistret! 

Jag har valt att donera mina organ och min hud. Men jag vill inte att de ska ha mig som försöksperson. Varför jag inte vill det kan jag inte riktigt säga. Kanske har jag svårt med tanken att någon skulle experimentera på mina anhöriga och därmed vill jag inte utsätta mina närmsta för detsamma. Jag vet faktiskt inte. Men så känner jag just nu. Och ändrar jag mig ja då är det ju bara för mig att klicka in på deras hemsida. 

Men det gör jag i så fall senare. 

Peppar, peppar

Än så länge har vi klarat oss jag och J. Men än är det inte över. Magsjuka är inte att leka med men vi gör så gott vi kan för att hålla den på avstånd.

Idag blev det jobb för mig då J varit hemma. Och på agendan stod städning, kurs och kontorspyssel. 

Kursen var en skattedag vilken också erbjöd lunch. Trevlig och gott var det! Efter det tog halva styrkan från kontoret och shoppade loss med chefens bankkort. Nej så farligt blev det inte men nu har vi advent på kontoret. Härligt! 

Och nu när jag kommit hem blir det lite pyssel här. Och många hjärtan ska det bli för nu var det helg igen ❤

Det svänger fort

Vilken dag! Väderväxlingar som heter duga och framförallt en väldig massa blåst. Men vi har befunnit oss inne hela dagen då jag och L vaknade av att han kräktes. Så då var det dags gör magsjuka igen då...... 

Hoppas att J och jag slipper det den här gången i alla fall. För det är inte roligt att vara magsjuk när man har en liten att ta hand om. Men jag försöker se det positivt, vi fick ju en extra dag tillsammans. Och när det gäller vädret så var det väldigt vackert också emellanåt. 

En försmak av tomten

Så kom han då..... Pling plong på dörren och vips så stod han där. L tittade med stora ögon och gav sedan ifrån sig ett jätte leende. Med snabba fötter sprang han sedan rakt in i famnen.

Ja farfar har kommit hem igen! Så ikväll har L lekt och lekt och lekt med farfar. De har kört bil, åkt gåvagn och byggt lego. L:s farfar jobbar på sjön och är därför borta fem veckor i stöten. Men L kommer mycket väl ihåg honom. 

Det är härligt att se hur mycket L:s far- och morföräldrar betyder för honom. Han blir alltid så glad och har inga som helst problem med att springa in i deras famnar. Men så får han 110% uppmärksamhet också. 

Och vi andra här hemma har det också bra. För så här ser det ut hos oss när farfar kommer hem. Och även när han åker. Inte dumt alls! 

Om ni varit här

Nu har julkänslan infunnit sig. Det som behövdes var doften av kanel, glögg och nystrukna gardiner. Önskar ni fått vara här.

Ikväll har här bakats snöpudrade kanelkakor, ett för mig nytt recept. Underbar doft och sprödare kakor får man leta efter. De föll mig väl i smaken. 

Glöggkryddorna hade nu dragit i lite ren sprit och har ikväll blandats med rödvin och socker. Ska bli spännande och se vad som händer med det när det lagras i nästan en månad. Ställer flaskan för säkerhetsskull i tvättstugan. 

Och till sist har gardinerna i köksdelen kommit upp. Är så skönt när man kan sprida ut det praktiska över hela veckan. Men adventsstakarna, de får allt snällt vänta till söndag. Ingen tjuvstart där inte. 

Och lika fort försvann den

Ja helgen kom och försvann. Men den har varit mysig och lugn. Det har handlats, pysslats och bakats. L:s julkläder är inhandlade och glöggen står och drar sig.

Några klappar har blivit inslagna. Tar lite tid då jag vill göra det från hjärtat. Och lite snö har blivit skottat. 

Idag har jag och L bakat havreflarn och läst en massa böcker. L har varit riktigt kramsjuk idag och jag har njutit av varje sekund. Och flarnen tror jag fick godkänt. 

Känner att jag har bakningen under kontroll även fast jag totalt missat att köpa hasselnötter vilket jag skulle ha i degen som var tänkt att göras idag. Ja, ja! Bara att stuva runt att göra listan. 

Så nu lutar jag mig tillbaka och insuper det sista av helgen. För imorgon är det vardag igen. 

Tipp, tapp, tipp, tapp

Paketinslagningen är i full gång. Kreativiteten flödar och tankarna snurrar hela tiden kring hur nästa paket ska se ut.

För något år sedan fick jag ett otroligt fint paket inslaget med ett såå vackert papper av min syster. 

Papperet har sedan dess använts till att slå in andra paket men alla har precis som jag tyckt att det var för fint för att inte användas igen. 

Men då kvaliteten på papperet är av den bästa så har det hållit gång efter gång. Men nu tyckte jag att det skulle få leva vidare fastsatt på en ask. Så att det får många, många år till att vandra. Så frågan är, till vem ska det härnest??? 

Åren går

Dagarna går. Tänk att det nästa helg är första advent. Inte många dagar kvar på det här året.

Varje år skriver jag ett brev som inte är adresserat till någon. Ett brev där jag skriver ned vad som hänt under året. 

Det är bra att se tillbaka på det som varit och att fundera lite över det. Men jag brukar även fundera kring framtiden. Hur tror/vill jag att det ska se ut? 

2009 var det år som jag skrev brevet för första gången. Och det har hänt en del sen dess. 

Det här året är väl det året som varit minst fyllt av aktiviteter. Men det är helt klart det år som fyllt mitt liv med mest glädje och kärlek. Att få ha en egen familj med en egen vardag har gjort mig starkare. Jag har gjort en hel del omprioriteringar på både vad jag vill göra och även mina värderingar. Kanske på både gott och ont. Men mitt mål är att både jag och min familj ska må så gott vi kan med det liv vi delar. 

Avslappnad

Torsdag och helg igen, tycker nyss veckan började. Men det är väldigt skönt med korta veckor. Och vetskapen att jag ska få mysa med L på stan imorgon är nog det bästa. Vi ska se om vi kan få till de sista julklapparna. Ja kanske att det blir en kvar till lite senare. Och så klart så kan vi ju inte fixa L:s. Nä de får jag och J ta en annan dag.

Ikväll blev det lite bakning också. Chokladsnurrorna och Brysselkakorna som jag gjorde degen på igår är utbakade. Och sen har jag lagt den sista handen på chokladbiskvierna. Så nu tar jag mig lite glögg och funderar på lite pyssel istället. Avslappnande!

Trevlig torsdag på er alla!

Det tar sig!

Ja, kakbaket tar sig! Har satt en egen deadline att mina kakor ska vara klara till lucia. L:s gammelmormors ska vara klara till nästa helg. Och jag ligger bra till.

13 sorter är klara. Tre ligger förberedda och vilar och resterande fyra sorter har jag klart för mig vilka det blir. 

Tanken är att L:s gammelmormor ska få sju sorter. Tror att jag är uppe i fem nu till henne. Men jag måste nog dubbelkolla någon dag. För det känns som att jag har glömt någon kaka som ligger någonstans i frysen. 

Jag passar på att baka då J jobbar. Inte för att han inte ska få smaka utan för att när han är hemma vill jag inte stå i köket hela kvällen. Idag blev det i alla fall wienerkakor och drömmar. Och två degar som ska vila tills imorgon. 

Så då vet jag vad jag gör då. 

Var sak på sin plats

Ibland får jag bara nog. Saker överallt utom där de ska vara. Och värst av allt, det är jag som står för 95 procent av oredan. Hur lyckas jag?

Jag är expert på att lägga saker på ställen de inte hör hemma på. Jag ska ju ta reda på det sen. Och det där sen,  ja det kommer kvällar som denna då man bara får nog. 

Jag blir inte arg, bara irriterad på mig själv att det ska vara så svårt.

Det är väl det som är bra när man flyttar. Då rensar man verkligen ut. För man vill ju inte fara och dra en massa grejor i onödan. 

Så hur ska jag då göra nu? För förhoppningsvis så kommer vi bo här ett tag. Men vet ni? Jag har lösningen. Och den heter loppis. Vilken tur vi drog igång det för tre år sedan. För ännu finns det grejor kvar. Eller vad säger ni, hur många halsdukar behöver man? 

Det går undan

L börjar bli stor, det händer saker hela tiden. Idag efter middagen var det rätt så rörigt under bordet så jag tog fram sopen och sopade rent. Jag såg L:s stora ögon när han iakttog. Efter att jag sopat klart räckte jag sopen till honom och frågade om han ville sopa.

Och som det sopades sen. Alla rummen fick sig en omgång. Min lilla hjälpreda städade till och med under sängen. Och så nöjd han var. Ja, mamman med för den delen. 

Det enkla kan vara det vackra

Ja det är det som är så fascinerande med pyssel. Det behöver inte vara svårt eller dyrt. Det gäller bara att hitta något som passar tillfället och personen.

För några år sedan fick jag denna gran av min kompis dotter. Gjord av en tråd, några pärlor och helt vanligt papper. Så enkel men så fin. Och den passar vart som helst. Sånt pyssel gillar jag. 

Saker man lär sig

En sväng på stan har det blivit idag. Handlat lite till julklapparna. Känns så skönt att jag har alla julklappar klara för mig i huvudet. Några funderingar har jag kring hur saker ska lösas men det ska jag nog kunna klura ut.

Nytt för i år på paketfronten är att alla som vi ger något ska få något som vi själva gjort i vår familj. Så gissa om det pysslas här hemma. Och det var just pysslet som behövdes fyllas på idag. 

Och väl på stan var det dags för lunch. Nytt för L var att få äta den mat som serverades på Pause. Det blev amerikanska pannkakor och gissa om det gick hem?! 

Och minsann, tror jag inte att han sett på när hans morfar äter mat. Åtminstone såg det ut så på avslutningen. 

Det är mycket nu

Blir mycket bakning just nu. Men ska jag hinna till min deadline och baka de kakor jag vill baka ja då gäller det att ligga i.

Nä, så farligt är det inte. Men det är som skönt att få baka på när man ändå håller igång. 

Idag blev det lussekatter, snökakor och jitterbugg. Snökakorna och jitterbugg var nya kakor för mig att baka. Snökakorna blev jag riktigt nöjda över men jitterbuggen blev ju allt annat än snygga. Ja, ja, de går ju att äta i alla fall. 

Det har faktiskt hänt att jag fått slänga kakor för att de, rent ut sagt, smakade spya. Jag försökte mig på konjakskransar en gång men valde nog helt enkelt fel konjak. Inte ens fåglarna eller katterna ville äta av degen. Så illa var det! 

För det har jag gjort mig förtjänt av!

Då var det helg igen då. Veckorna rusar iväg vilket i sig är väldigt skönt. Och att veta att man ska få tillbringa helgen med sin underbara familj gör inte det saken sämre.

Vid gårdagens bak av pepparkaksgrottor tog lingonsylten slut innan jag var klar. Så några kakor fick vänta tills idag med att bli gräddade.

Jag tycker det är fantastiskt vad man kan göra mycket gott av det vi hämtar i naturen. Och så enkelt! Så nu finns det åter tre burkar av lingonsylt i kylskåpet.

När jag ändå hade dragit igång ugnen så blev det bakat lite kokoskakor och havrekakor med russin. Jag gillar som sagt var att baka småkakor. Är ingen expert men det brukar inte smaka illa heller.

Så nu ska jag luta mig tillbaka med en kaka och en liten kopp av årets glögg.

För det har jag gjort mig förtjänt av!

Planering är A och O

"Vill så mycket men får se vad som hinns med."

Ja, så ser min vardag ut just nu. Fullkomligt älskar att fundera kring julen. November är en enlig mig trist månad. Men att få fantisera kring julen gör den sååå mycket roligare. Med 41 dagar kvar till jul krävs det planering. 

Så kvällen har använts till att planera dagarna fram till jul. Det är ingen planering som måste följas till punkt och pricka. Mer en guide på hur lång tid jag har på mig och sen utifrån det se hur mycket jag tror att jag hinner med. 

Inga direkta måsten utan 41 dagars njutning av saker jag gillar att göra. På så vis kommer jag att få njuta av nedräkningen dag för dag tills julafton kommer. 

På planeringen står det julbak, presentpyssel, matlagning och en hel del annat skoj.

Jag startade med lite pepparkaksgrottor.

Värdering av livet

Det finns vissa saker som kan få mig att gå från noll till hundra. Hur jag totalt kan dumförklara vem som helst. Hur jag kan rusa ut ur en bil stortokig och läsa lusen av den stackars människan som kommer i min väg. Ja det har faktiskt hänt.

Anledningen: att inte vara rädd om sitt liv. 

Den här påsen innehåller några viktiga saker som enkelt kan rädda liv. Saker som på ett konstigt sätt har fått en negativ stämpel.

Jag talar så klart om reflexer. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att ta på sig en reflex. Oavsett om du bor på landet eller i stan, är det mörkt ute så syns du dåligt.
En sådan enkel och billig livförsäkring som det är och ändå använd av så få. Varför?

Som liten minns jag att det var "occolt" att bära reflex. Men som vuxen bör man väl ändå kunna tänka ett steg längre? Idag finns det massor av alternativ. Västar, band, roliga motiv, ja listan kan göras lång.

Hur ska vi då få våra barn/unga att bära reflex?

Föregå med gott exempel! 

Om vi inte gör så stor grej av det utan tar på oss västen utan några onödiga kommentarer. Ja då blir det en vardag för våra små och inget de kommer att reagera på.

Jag har fram tills idag endast använt reflexväst samt några enstaka lösa reflexer när jag gått med L till dagis. Men imorgon blir det stora gardet. Har haft träning med O ikväll så han har fått känna på morgondagens outfit.

Så jag ber om ursäkt redan idag om vi bländar er imorgon. Men jag anser att våra liv är värda det.

Tussar runt

Förra veckan när jag kom med L på dagis undrade ett av barnen varför L hade tussar på fötterna. Jag förklarade att det var för att han åkte vagn hela vägen till dagis och därför inte behövde några skor just då. Flickan tittade då på mig med ett fundersamt uttryck och sade sedan: Men varför går ni till dagis?

Jag förklarade även då att vi har så nära till dagis att vi kan gå dit. Då funderade en annan flicka vart vi bodde och med hjälp av dagisfröken lyckades vi förklara vart vårt hus låg. Då utbrister flickan: Men det är ju mycket längre bort än vart vi bor, varför går inte vi? 

Ja det kunde ju inte jag ge något exakt svar på men gav några förslag. 

Anledningen till att vi går är många. Dels för att vi bara har en bil i familjen vilket jag i nuläget tycker räcker alldeles utmärkt. Jag åker buss till jobbet och trivs bra med det. 

O följer med oss till dagis och får därmed sin morgonpromenad. 

Att få starta morgonen med frisk luft är den bästa start man kan få på en trött morgon. 

Men framförallt vill jag göra vardagsmotionen till en naturlig del i L:s vardag. Om inte jag och J visar in den i L:s liv hur ska han då få in den så naturligt som möjligt? 

Så många turer med tussarna kommer det att bli framöver. 

Farsdag utan far

Lite mer snö hade det kommit idag så det fick bli en tur till skogen för att plocka granris till en dörrkrans. Det är så underbart att bara kunna kliva ut genom dörren och gå rakt ut i skogen.

L fick åka pulka då han var lite trött. Men då mormor gjort så mysigt med fårfäll och mysfilt, ja då klagade han inte. 

Vi har även hunnit fika med L:s gammelgammelmoster och L:s kusins gammelfarmor. Jag vill verkligen att han ska få ta del av den äldre generationen då jag själv haft ett enormt utbyte av de äldre jag haft kring mig i mitt liv. 

Och farsdag då? Ja, det blev inte riktigt som det var tänkt då J fick rycka ut som sjuksyster/sjuktransport innan vi hunnit hem. Men vi får fira honom imorgon då han kliver av sin jobbhelg. Ja det är inte lätt att leva med en hjälte, men det gör jag så gärna :) 

Jul, jul, strålande jul

Ja kanske inte ännu. Men nog har vi haft julstämning idag hos mormor och morfar.

Vi började dagen med att mysa ute i den lilla snö som finns. L var först lite skeptisk till att åka snowracer men efter en liten stund var det toppen att bli dragen runt, runt. 

S lekte i snön med en boll, han tycker det är toppen att ha så stora ytor att röra sig på. Och att mata fåglarna tyckte båda var spännande. 

Sen bara det av på årets första julmarknad. Och som vanligt kom vi hem med en del ätbart. 

Förberett för advent har vi också gjort genom att baka pepparkakor. Degen gjorde jag för två dagar sedan så den har fått svälla ordentligt. Det är en sådan underbar doft som sprider sig vid pepparkaksbak. Så jag var bara tvungen att slå på lite julmusik. Det är ju trots allt bara tre veckor kvar till advent ;) 

Fredag igen

Så har den kommit då helgen. J ska jobba så jag, L och O har tagit vårt pick och pack och åkt till mormor och morfar så han får sova ifred.

Det känns lite som ett flyttlass varje gång man ska någonstans och vara borta några dagar. Det är som en del saker som ska med när man har hund och barn. 

På vägen till mormor och morfar åkte vi förbi och fikade hos min moster. Med en kille på 14 månader är man rätt slut efter ett sådant besök. Hon har så mycket med grejor som man som liten måste undersöka. 

Min moster hade köpt två mysdjur till L som blev väldigt poppis. 

Visst är vi söta?!

När inget blir som förut

Vår lilla stad drabbades av en tragisk olycka i maj ifjol. Två unga kvinnor miste livet vid en trafikolycka. Två bilar på en huvudled varav den ena ska svänga vänster. Den mötande bilen kör för fort så den vänstersvängande bilen missberäknar avståndet. Olyckan är ett faktum. En ung kvinna i vardera bil mister livet.

Igår kom domen mot den unga man som körde den mötande bilen. Han dömdes för vållande till annans död. Domen blev förutom villkorlig dom, 160 timmars samhällstjänst. 

På pressens hemsida bröt det ut ramaskri, hur kunde mannen inte få fängelse? Han har ju dödat två andra människor. 

Jag har funderat mycket på olyckan. Om det var jag som varit anhörig till någon av de inblandade. Hur skulle jag reagerat? Som "oberörd" kan jag förstå att de anhöriga till kvinnorna tycker domen är för låg. Min dotter/vän har mist livet på grund av en annan människa. 

Men som "oberörd" kan jag även tänka mig in i mannens liv. Det han gjorde är vi många som gjort. Ofta är vi tunga på foten när vi kör bil, det är så lätt hänt. Men oftast så har vi tur, inget mer händer än att farten ökar. Den här mannen hade inte den turen. 

Mannen i fråga är nu 23 år. När olyckan hände var han 22. Jag är själv äldre än så men minns ännu den berusning som uppstod i spänningen när det gick lite för fort. Men jag hade som många andra tur, inget hände. 

Ingen vill omedvetet ta en annan människas liv. Det var inte avsikten att någon skulle skadas den där kvällen. Det var oerhört dumt och onödigt att trycka på gasen som han gjorde. Men den här mannen har fått ett straff som kommer följa honom hela livet. Han har bragt två unga människor om livet. Det måste han leva med. 

Jag är ganska säker på att mannen hellre skulle tagit 10 år i fängelse om han bara fick glömma. Glömma den där kvällen som förändrade så många människors liv. 

Tänk er själva att orsaka en olycka som sätter två unga människor död på ditt samvete. För mig är det i alla fall en av de värsta saker som skulle kunna hända. 

Kreativ avkoppling

Att baka är för mig avkoppling och nu när julen närmar sig gäller det att fylla upp frysen. Det är så smidigt med småkakor för de går alldeles utmärkt att frysa. Och då jag gärna har några sorter på mitt kakfat så är det, precis som med julklappar, skönt att få börja i tid.

När jag fyllde år i våras fick jag en kitchenaid av min käre J. Den har använts flitigt. Jag gillar att den är så enkel och framförallt lättdiskad. Det är inget man gruvar sig för att använda. Snarare tvärtom, man försöker komma på saker så man ska få använda den.

Så när jag ändå håller på så bakar jag lite extra så L:s gammelmormor får några burkar också. Hon har ofta besök och tycker inte att det är speciellt roligt att baka småkakor. Så det kommer bli en liten adventspresent hade jag tänkt. 

De kakor jag lyckats åstadkomma så här långt är chokladsnitt, kolakakor och bondkakor. Men i kylen ligger en deg redo för formkakor. Får se om det blir utbakat under kvällen eller någon annan dag. Det är smidigt med degar som kan vänta.