Tussar runt

Förra veckan när jag kom med L på dagis undrade ett av barnen varför L hade tussar på fötterna. Jag förklarade att det var för att han åkte vagn hela vägen till dagis och därför inte behövde några skor just då. Flickan tittade då på mig med ett fundersamt uttryck och sade sedan: Men varför går ni till dagis?

Jag förklarade även då att vi har så nära till dagis att vi kan gå dit. Då funderade en annan flicka vart vi bodde och med hjälp av dagisfröken lyckades vi förklara vart vårt hus låg. Då utbrister flickan: Men det är ju mycket längre bort än vart vi bor, varför går inte vi? 

Ja det kunde ju inte jag ge något exakt svar på men gav några förslag. 

Anledningen till att vi går är många. Dels för att vi bara har en bil i familjen vilket jag i nuläget tycker räcker alldeles utmärkt. Jag åker buss till jobbet och trivs bra med det. 

O följer med oss till dagis och får därmed sin morgonpromenad. 

Att få starta morgonen med frisk luft är den bästa start man kan få på en trött morgon. 

Men framförallt vill jag göra vardagsmotionen till en naturlig del i L:s vardag. Om inte jag och J visar in den i L:s liv hur ska han då få in den så naturligt som möjligt? 

Så många turer med tussarna kommer det att bli framöver.