Det skriver jag inte under på

Jag har en liten ligist här hemma. Varje chans man har till bus tas väl om hand. Som att jaga storebror med soppsleven då han har ett äpple som man vill komma åt. Och snäll som han är törs han inte annat än lämna över det till en nöjd lillasyster.

Eller som när man hör hur tystnaden plötsligt sprider sig och finner början på rullen med plastpåsar, ja då vet man vad man hittar i andra änden.

Det är rätt så stor skillnad mellan storebror och lillasyster. Och det där att killar ska vara mer "äventyrliga/rörliga" av sig. Nej, det skriver jag inte under på. Men det är härlig med två barn med olika egenskaper. De kompletterar varandra väldigt bra.

Evighetsljus

Jag har köpt ett "evighetsljus". Har sneglat på dem länge men tyckt att de varit allt för dyra. Men då jag eldar mycket stearinljus blir det en hel del stumpar kvar som jag inte bara vill slänga. Jag känner inte heller att jag har tiden att gjuta egna ljus som min farmor gjorde. Även om de blir jättefina. Särskilt när man blandar färgade ljus. 

Men nu så har jag mitt ljus. Det har en veke som inte brinner upp och allt eftersom stearinet brinner upp så fyller man bara på med mer stumpar. Vekarna fiskar man upp sedan de smällt fram och slänger. Så nu ska jag elda av mitt stumplager. Det finns en hel del. 

Att köpslå

Jag skulle byta gardiner men insåg när jag skulle till att dessa hänger i L:s rum. Istället blev jag sittandes vid datorn med Så mycket bättre i bakgrunden.

Jag är fortfarande väldigt mycket inne på hur E:s rum ska se ut. Det finns så mycket fint. Den där tapeten från Mrs Mighetto kommer jag inte att komma undan. Den har etsat sig fast på min näthinna. Och när man då hittar den här:

från La Masion, ja då blir det inte bättre. Minns inte riktig vad vi lade ut på L:s rum, men den tapeten var heller inte gratis men jag är så nöjd. Och hur det än är så kommer hon få ärva så mycket saker så något nytt måste ju hon också få (försöker inbilla mig själv att det är så). Och han fick ju även en förvaringsmöbel vilket E inte kommer få. Inte ännu i alla fall. Så nu är frågan hur länge till jag ska köpslå med mig själv? Ja vi får väl se. 

Tomteverkstad

Nu är det bara dagar kvar till advent. Dessvärre har det blivit plusgrader och det ser inte ut som att det kommer ligga mycket snö kvar till på söndag. Trist! Det som hade kommit hade gärna kunnat få ligga kvar och lysa upp lite.

Men vi får försöka få till lite adventsstämning ändå. Farfar och L har haft lite tomteverkstad i garaget och byggt en stomme till en julbock till mig. Så nu ska jag ut i skogen i helgen och fixa mig lite granris. Tror att den kommer bli jättefin vid vår bro.

Måste slå till

Kundkväll stod det på kvällens agenda. Hamngatan 12 hade kvällsöppet för ett begränsat antal kunder. Det var lite glögg med tilltugg, modevisning, lotteri samt rabatt på i stort sett allt. Jag passade på att köpa sex stycken små kastruller i gjutjärn. Ska ha dem som förrättsskålar när det ska serveras soppa. Eller då man vill göra en varm efterrätt. Tror de kommer passa jätte bra till mina fina Mateus-tallrikar.

Hittade även en ljuslykta som jag inte kunde hålla mig ifrån. När man ser en sådan där sak som man direkt vet vart den ska vara då bara måste jag slå till. Den här skönheten ska hänga ovanför vår soffa i vardagsrummet så snart jag hittat en kedja som passar att hänga den i.

Så länge får den pryda vårt vardagsrumsbord.

En nackdel

Onsdag och sista veckan på min jobb-vecka. Tänk att jag nu redan gjort tre veckor. Det går fort. Och det känns bra. Det är skönt att få längta hem till de små emellanåt. Man tar vara på tiden bättre när man är hemma då.

Idag har vi haft besök av härliga familjen H. Vi ses lite nu och då och oftast över en middag. Inget avancerat utan bara för att vi ska kunna umgås. Då vi mammor jobbat hela dagen stod våra karlar för maten. J fixade middagen och V stod för efterrätten.

Härligt avbrott i vardagen!

Körde även mitt första egenkomponerade styrketräningspass idag. Mycket rygg, axlar och armar. Känner att jag bör ha lite fokus på det då jag är väldigt svag där. Men självklart får även sätet sin beskärda del. Magen får allt vänta ett tag till. Ja, förutom de där inre musklerna då. De ska ju kopplas på oavsett vilken övning jag gör. Inte alltid så lätt, men jag försöker.

Om man ska se en nackdel med att minska i vikt så är det väl att man blir mer frusen. Men då är det tur att vi har vår kära braskamin som värmer mig emellanåt. Den är också väldigt bra att hänga dregglisar ovanför. Torkar på nolltid.

Fuck you!

Mamma-träning och vv-möte idag. Kommer sakna den träningen när den är färdig. Vi är ett mysigt gäng. Mysigast är nog de små som hänger med. De sprider glädje och påminner oss om varför vi gör de där övningarna när det bränner i musklerna.

På vv gick det jätte bra idag och nu är det inte långt kvar. Jag har bestämt mig att jag ska vara färdig för jämvikt till jul.

När jag känner mig så där nöjd med mig själv efter ett väl genomfört träningspass och sen får svart på vitt att det jag gör både med träning och rätt kost leder till en skillnad jag vill uppnå, då blir jag stolt.

Just där och då skulle jag vilja ta upp telefonen och ringa och säga:

"Fuck you!"

Jag skulle vilja säga att jag visst kunde. Att jag lever precis det liv jag vill leva, med kärleken jag vill leva det med. Att jag har två underbara barn och att jag är stark. Jag är FRI!

Men jag gör det inte. Inte mer än mentalt i alla fall. Och det räcker bra för mig. För jag har bevisat för mig själv att allt det där var fel. Alla nedsättande ord, alla pikar, all fråntagen energi.

FÖR JAG ÄR FRI!

Jag ångrar inte en dag att jag tog det där steget. Det var inte lätt, men när jag stängde dörren och inte kom tillbaka förrän jag visste att det där hemmet bara var mitt. Den känslan att kliva in i ett hem som ekar av ens egna steg. Att sätta sig på vardagsrumsgolvet med enbart ett soffbord, en matta och en tv-bänk. Och att bara känna frihet. Den känslan kan man nog aldrig förstå om man inte känt sig fången.

Och en sak är säker. Att utan allt stöd och all kärlek jag fått från J skulle jag inte varit där jag är idag. Så jag är dig evigt tacksam. Du är min ängel här på jorden!

Fast jag tycker nog allt att du kunde ha visat av dig lite tidigare. Eller var det det som du försökte med? I alla fall så älskar jag dig så oerhört mycket. Det får du aldrig tvivla på.

Jag är din härifrån och till evigheten.

Tankeställare

Var på gymmet idag. Hade fått en tid för en kroppsundersökning som ingick i priset när man anslöt sig. Men jag är skeptisk.... Det jag fick göra var att ställa mig på en sådan där fettscanningsvåg samt besvara några frågor. Och det programmet sedan räknade på var vad som hände om man tappade till exempel 5 kilo. Både med kroppen och hälsan. Och så räknade den ut min hälsoålder.

Men jag är skeptisk. Den har ju ingen aning om hur min fysiska förmåga är. Och mitt mål är ju inte att gå ner 5 kilo utan att tappa det där ynka sista kilot och sen förvandla delar av kroppen till muskler istället för fett. Så visst, jag fick ut min fettprocent och muskelvikten och det kan jag ju ha som måttstock .Men det är nog allt jag kommer att använda den där undersökningen till.

Och ikväll kom L hem från farfar och gissa om han var efterlängtad. Inte bara av mig och J utan även E. Hon har gått i sin gåstol till hans rum och ropat på honom på sitt egna sätt. Jätte gulligt men samtidigt hjärtskärande. Man får sig en tankeställare hur saker skulle kunna se ut om något hände. Det är jobbiga tankar som kommer ibland men de visar ju i slutändan hur mycket jag älskar min familj.

Så jag skakar av mig den tanken och tänker istället på deras goa skratt när L skjutsar runt E i sin gåstol i full fart. Ni skulle bara höra. Det är ren och skär glädje. Syskonkärlek är bland det finaste jag vet.

Hjälpredor

Vilka dagar vi har! Som jag minns det ifjol såg vi knappt skymten av solen på hela november och december. Men i år har den verkligen varit underbar. Jag fick ett par icebugs av J som jag använt på mina kortare sträckor för att gå in dem. Igår fick de även följa med på långpromenaden vilket såklart slutade med skavsår. Spelar ingen roll hur jag gör så får jag alltid skavsår. Även av gamla skor som jag inte använt på ett tag. Men, men de läker ju. Dessvärre satt det fast i strumpan när jag, utan eftertanke, slet av dem. Det var inte så skönt och numer är jag skinnflådd.

Men som tur var så finns compeed och andra skor så även idag njöt vi av det fina vädret på promenaden. Det har även blivit lite mer kokning av äppelmos då jag sparade cirka ett kilo äpplen. Dagens mos fick en smak av vanilj, kanel och ingefära. Väldigt gott och bra i förkylningstider.

Och så har det bakats lite till jul. Kolakakor, chokladsnitt och brysselkakor fick det bli. Ska inte baka så mycket i år som jag brukar. Så jag ska fundera ut vilka fler sorter jag vill ha på mitt kakfat. L har varit hos farfar idag men hjälpreda i köket har jag haft ändå.

Svetten lackar

Lördag och dags för ett litet middagstips tycker jag. Fick en del spännande recept i tisdags när jag var på vv som går under mättande dag. Har haft lite svårt själv att komma på några roliga recept dessa dagar. Så det var riktigt välbehövligt. Idag testades det här:

Bami goreng med räkor

Observera att detta är endast en portion

50 g nudlar
½ grönsaksbuljongtärning
½ schalottenlök
½ röd paprika
½ gul paprika
50 g sockerärtor
1 tsk olja
½ tsk curry
100 g färsk ananas
½ tsk sambal oelek
½ msk japansk soja
100 g skalade räkor

Koka nudlarna i vatten med buljongtärning. Skala och hacka lök. Kärna ur och strimla paprika, ananas och sockerärtor i olja och strö över curry. Blanda ner sambal oelek, soja och räkor. Låt allt bli varmt.

Resultatet enligt mig blev väldigt bra, dock starkt så pass att jag började svettas. Så nästa gång kommer jag nog att ta lite mindre sambal oelek och mer ananas.

I övrigt har dagen varit lugn med en skön promenad. Har dock varit frusen mest hela dagen så ikväll fick det bli en bastu och nu ska jag dricka lite glögg och äta några pepparkakor medan jag ser filmen Hur många lingon finns det i världen. Har ni inte sett den så gör det. En riktigt bra svensk film.

Man ska aldrig säga aldrig

Idag gjorde jag något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag åkte till gymmet halv sju på morgonen.

Senaste mamma-träningen fick vi en uppgift och det var att genomföra ett grupp-pass. Och då jag bara jobbat två dagar denna vecka och ville gå på ett speciellt pass så var det bara till att kliva upp. 

Så klockan 6.30 stod jag alltså där på gymmet och körde igång med ett pumppass. Lika jobbigt som jag mindes det från förr, men roligt. Kommer definitivt att kännas i kroppen kommande dagar. 

Och särskilt jobbigt att ta sig dit var det inte heller. Kliver ju ändå upp den där tiden när jag jobbar. Så man ska nog aldrig säga aldrig. 

Försöker fundera ut hur jag ska lägga upp min träning under veckorna. Vad vill jag göra? Och framförallt, vad vill jag åstadkomma? Jag vill ju få tillbaka flåset igen. Men jag vill även nu lägga större vikt på att bli starkare. Mest för att jag ska må bra och ha en kropp som ska hålla. 

Och med ökad styrka bör jag även kunna få till en bättre kondition. Jag får helt enkelt testa mig fram och se vad som ger mig mest. Hitintills har det mest varit promenader och det är verkligen inte att förakta. Det har tagit mig långt. Och när man dessutom får gå i vår fantastiska natur kring vårt hem, då mår jag bra.

Och en sak som är säker med träningen framöver, det är att det ska bli riktigt roligt. Tänk så mycket bättre man mår när kroppen får jobba. 

Positivt tänkande

Något jag önskar att jag kunde göra var att tänka positivt varje dag. Men det är lättare sagt än gjort. Men idag vaknade jag på rätt sida, om än väl tidigt. E vaknade nämligen tio över fyra och ville ha lite välling. Och då väckarklockan ändå stod på fem så tyckte jag att det var lika bra att kliva upp.

Så efter blöjbyte och matning sov hon sen gott igen. Jag lagade mina bananpannkakor och njöt av en lugn frukost och begav mig sedan till jobbet. Jag jobbar varannan vecka tre dagar och varannan två. Den här veckan är det två-dagars och då kör jag torsdag och fredag. Den andra veckan blir det måndag till onsdag. Och därför blir det lite konstigt i huvudet när man börjar veckan på en torsdag. Det blir lite måndag och swosch så var det fredag. Men det är skönt!

Jag gillar verkligen att vara hemma och mysa med barnen men det är ju inte alltid en dans på rosor. Så när man jobbat en dag är det så underbart att få komma hem och krama på dem. Jag har saknat dem och jag tror allt att de även har fått sakna mig en stund. Mer positiva saker med att jobba är att jag då kan gå en sväng till gymmet. Idag blev det backträning på löpbandet. Olga, min lilla träningsguru gav för ett tag sedan ett tips på hur man kommer igång med flåset efter att man fött barn. Det går helt enkelt ut på att man ska hålla en hastighet på 5,5-6,5 km i timmen och först börja med en lutning på 0% i en minut. Därefter ökar man varje minut med 2% lutning upp till 12% och sedan ner igen med en minskning på 2% till man når noll igen. Detta upprepas fyra gånger och det viktiga är att man orkar hålla samma tempo under hela passet.

Det var en riktigt rolig träning och när jag väl klev av löpbandet var det som att jag flöt fram över golvet. Benen och flåset hade fått sig en omgång. Så detta ska jag fortsätta köra en gång i veckan. Men självklart öka tempot eftersom. Körde denna gång på 6 km i timmen så jag har lite att öka med.

Något mer som gör mig på ett positivt humör är äggen jag köper av min barndomsvän. De är så otroligt vackra och framförallt så himla goda. De ska jag njuta av både till frukost och som mellis imorgon. Det blir härligt att se fram emot.

Hemkokat

Med snön kom ljuset. Härligt att slippa det mörka, jag blir så trött av det.

Igår när jag storhandlade snubblade jag över billiga äpplen. Så idag har det blivit kokning av äppelmos. Gillar inte att behöva köpa sylt eller mos. Oftast brukar jag få äpplen av min syster men i år blev det inte många frukter på deras träd. Men det går ju nästan lika bra med svenska äpplen.

Receptet har ni här. Dock utan kryddorna, men den blir också god. Den ska jag göra i helgen.

Dom som är i himmelen

Tisdag och dagisdags, var det meningen i alla fall. Men när vi kom dit möttes vi av en fröken i dörren som sa att nu går det magsjuka. Så vi valde att vända i dörren. Kan vi klara oss undan så försöker vi gärna.

Och mormor var så snäll och bokade av sin klipptid så jag kunde åka in till stan och träna samt gå på vv. Återigen, vad gjorde vi utan alla våra mor- och farföräldrar?

På träningen var det fokus på armar och axlar så får jag dem över huvudet imorgon är jag glad.....

Väl hemma igen hade jag lovat L att vi skulle gå ut och skotta snö och göra en snögubbe. Det är rätt så roligt att få bli barn på nytt. Snögubbar kommer jag nog aldrig bli för gammal för att göra.

När vi nästan vara klara med snögubben och han skulle få ögon, näsa och armar så tyckte L att han skulle ha tre armar. Jag frågade varför och fick då till svar:

"Annars når han inte upp och krama dom som är i himmelen."

Älskade unge! Vart får de allt ifrån?

Och lite som om någon hörde var det faktiskt. För bäst som vi höll på med det sista sprack det upp och solen lyste på allra bästa sätt. Och när solen gick ner kom dimman smygande. Om vintern är så vacker varje dag, ja då är den välkommen.

Små skapelser

Måndag och vi har fått besök av mormor. Det har varit riktigt busväder ute och det snöar rätt så bra. Därför har vi medvetet hållit oss inne idag. Passade på att baka lite lussekatter. Sådana måste jag ha till advent.

L var verkligen på och ville vara med. Och till en början var han riktigt duktig på att knåda och skapa. Men efter en stund blev det såklart roligare att smaka på degen och russinen. Men det är ju en del av charmen det med.

Och visst blev de fina hans små skapelser?!

Ny energi

När man vaknar klockan sju på morgonen och möts av tystnaden. Vänder sig mot J som även han börjar vakna och ställer frågan: "Har du varit upp till E i natt"? Och svaret man får är: "Nej!". Då börjar mina tankar snurra.

Hon somnade klockan 19 kvällen innan. Nu har det alltså gått 12 timmar. Hon som vaknat minst två gånger per natt, i bästa fall. Jag känner hur den där hemska tanken återigen tar sitt fäste i mitt huvud. Lever hon? Precis då hör jag ett litet glatt jollrande från hennes rum. Lättnaden är enorm! 

För cirka en vecka sedan började E sova i sitt egna rum. Det har gått jättebra och hennes sömn har förbättrats avsevärt. Från att ha vaknat fyra, fem gånger per natt till att vakna en gång innan vi lagt oss och en gång på natten. Och nu då sovit hela natten. 

Anledningen till att hon vaknat så mycket tidigare är nog helt enkelt att hon blivit störd när vi sovit i samma rum. Och det är nog inte så konstigt. Först kommer jag, J och O in efter att hon somnat. Sen kommer L någongång under natten och emellanåt är O uppe och byter plats (sannerligen inte tyst). Så att hon nu sover så mycket bättre är ju bra för oss alla. 

Om jag nu bara kunde få bort den för hemska tanken. Jag hade det lika jobbigt med L. Han var dessutom en som sov väldigt mycket både dag som natt. Vet inte hur många gånger jag var och petade på honom för att få se att han rörde på sig när jag fick de där tankarna. Jag pratar såklart om plötslig spädbarnsdöd. Något så fruktansvärt som dessvärre händer allt för många. Och man vet inte varför. Visst finns det diverse saker man kunnat konstatera som kan ha påverkat det och som man bör undvika. Och tro mig det gör jag så gott jag kan. 

Nu kanske ni tycker att E är ju faktiskt snart åtta månader och detta händer oftast kring tre månaders ålder. Ja, jag vet. Men jag vet också att det kan hända vid nio.... Jag har tyvärr vänner som råkat ut för detta. Och därför kan jag inte släppa denna hemska tanke.

Förstå känslan av att komma till sitt barn som man tror ska ligga där och sova så gott och då inse att där finns inget liv. Jag kan inte tänka mig något värre.

Därför blir jag lika dålig till mods varje gång jag tycker att barnen sovit för länge. Ja inte för L då längre, där inser jag att det inte kommer att ske. Men med E har jag några månader kvar innan jag kan slappna av ordentligt. 

Men nu så här i efterhand kan jag konstatera att i och med att E sov så bra i natt och att L sov borta så har jag sovit i ett svep (med ett litet avbrott när J kom hem från jobbet, dock bara ett konstaterande innan jag åter sov djupt igen) i nio och en halv timme. Det kan jag lova har inte hänt på över ett år. Och gissa om det gav energi för dagen.

Så det har städats, tvättats, tagit långpromenad, gjort müsli, bakat de godaste saffransbullarna jag vet. De med mandelmassa och apelsinsmak. Receptet har ni här. Jag skippar dock den flagade mandeln.

Och när väl kvällen kom så var jag faktiskt riktigt pigg.

"Mitt folk"

Vaknade med barnen. Klev upp, tände en brasa och lite ljus. Gjorde i ordning frukosten och satte oss och åt i godan ro. Efter frukosten slog jag igång instagram och möttes av ett gråtande hjärta i färgerna blått, vitt och rött. Jag förstod genast att något hänt. Slog på tv:n och möttes av ännu en tragedi i världen.

Musten gick ur mig. Hur kan människor göra så här? Och hur kan man påstå att man gör det för sin tro? Jag är född in i ett kristet samhälle. Jag är döpt och konfirmerad men definitivt inte troende. Mina barn är inte döpta och jag och J tycker att de själva ska få bestämma hur de vill göra när de blir äldre. Att jag döptes som barn spelar mig ingen roll och att konfirmera mig valde jag själv att göra. Men jag kan inte påstå att det var för att lära mig mer om religionen, nej snarare att få tillfälle att ha kul med kompisar och presenter.

De flesta krig är relaterade till religioner och pengar. Det jag inte kan förstå är hur något man ska leva efter kan vara så fel. Att ta andra människors liv.... Det måste vara en enorm feltolkning av den skrift man följer.

Och det värsta med allt är att dessa personer, som kan räknas på två händer, ger ett helt folkslag en stor svart stämpel. De flyktingar som kommer till oss nu flyr från just dessa människor, trots att de tror på samma religion. Så hur kan vi då stämpla alla med samma religion som lika.

Tänk er att bli stämplad som medlem av IS och så är det just dessa människor som drivit människorna på flykt. Som tagit livet av deras familjemedlemmar. Tänk om "mitt folk" skulle begå dessa avskyvärda brott och jag därmed skulle dras med i den smutsiga stämpeln. Jag som bara föddes in i min religion, som inte utövar den mer än att fira högtiderna.

Så snälla, tänk ett steg längre innan ni ger er på en hel grupp människor från samma religion. De är lika olika som vi kristna är i vårt land Sverige. Låt denna tragedi föda kärlek, för det är endast då vi kan besegra hatet.

Stadens vandring

Det närmar sig jul och det finns mycket jag vill göra. Påbörjade en av våra uteplatser häromdagen. Drog fram fårfällarna, kuddar och lite tallris. Kände hur julstämningen sakta kröp fram.

När J kom hem undrade han varför det stod en hink med kvistar på bordet. Ja se karlar :) Jag tycker i alla fall att det är fint.

Och en liten bekräftelse fick jag allt när jag idag gick på stan och fick se hur de utanför en blomsteraffär sålde just detta till en kostnad av 25 kronor pinnen. 

På att göra listan för stadens vandring stod idag nya vinterskor till L (inser återigen hur mycket barn växer), luciakläder och att hämta ut mina nya träningsskor som jag fick när jag tecknade mitt träningskort. Vi tog även tillfället att ta med oss farfar på stan då det blir betydligt mycket lättare med två barn då. Och som avslut tog vi en fika. För mig blev det vinterns första lussebulle i form av en vallon. Jättegott!

En liten sak till om gårdagens inlägg. Rädda barnen har en bok man kan beställa som heter Stopp! Min kropp! Den kostar inget utan man betalar endast portot. Den finns även att ladda ner i pdf-format. Länken har ni här. 

Vad händer???

Jag mår illa, får nästan panik. Vad är det som händer? Idag har mitt fb-konto varit en plats som visat på hemskheter efter hemskheter.

"Fem barn i varje klass på en skolklass med 30 barn har blivit sexuellt utnyttjade."

"Tvååring grovt misshandlad av okänd gärningsman."

"Kör försiktigt" säger han.

"Det är halt. Det var ju en olycka här förut. En fick åka till Uppsala." 

..."en sån där minibuss, åtta personer"...

..."det va sådana där asylsökande, så det gjorde väl inte så mycket"....

Vad händer? Hur har det kunnat gå så här fel? För någon vecka sedan fick jag höra från ett dagis inte långt härifrån att det kommit fram att barnen lekte snippleken. Vad är då detta? Jo, två av de små barnen, tre och fem år gamla en pojke och en flicka (syskon), säger till de andra småflickorna att de ska dra ner trosorna och i gengäld få saker. Men det stannade inte där.... Nej, det skulle även stoppas in saker i snippan! 

Den första frågan som dyker upp i mitt huvud är: Vart får de allt detta ifrån? Och vad har dessa barn utsatts för? Jag vet att små barn börjar upptäcka sina egna kroppar vid den här åldern och att mycket är spännande. Men att erbjuda saker som utbyte för sexuella handlingar..... 

Och vem sparkar ner ett litet barn? I vår lilla stad? 

Och mannen som uttryckte sig kring de asylsökande. Jag undrar hur hans samvete mår nu när vi vet att den där personen som fick åka till Uppsala bara var ett litet barn, också det två år. Och som dessutom inte överlevde. 

Alla dessa inlägg får mig att bara vilja logga ut. Men samtidigt vill jag inte att alla dessa hemskheter ska få spridas vind för våg. Jag vill att vi sätter stopp! 

Vi måste våga reagera om vi ser att barn och vuxna råkar illa ut. Vi måste försöka se bakom de där murarna som barnen bygger upp för att skydda sig mot allt ont. Vi måste våga ställa krav på att vi återigen får tillbaka vår integritet. Vi måste lära våra barn just vad det ordet innebär. Vi får inte tro att detta händer inte mig och min familj. För det kan det göra! 

Och vad gör vi då? 

Jag känner att jag skulle bara vilja låsa in oss alla här hemma och slippa alla dessa hemskheter som kan dyka upp när vi minst anar det. Men jag vet att det varken går eller skulle vara bra. Därför ber jag er alla att försöka lära era barn integritet och goda värderingar. Vad vi säger och gör idag påverkar våra barn i framtiden. Och jag hoppas att ni precis som jag vill att den framtiden ska vara ljus oavsett vem vi är. 

Jag vill att alla människor ska ha lika värde och att de aldrig ska behöva utsättas för övergrepp av något slag. 

Som de säger: "En kan inte göra allt, men alla kan göra något." 

Jag tror på er! Vi behöver mycket kärlek nu.

Som att komma hem

Då var den gjord då, den första arbetsveckan sen E kom till världen. Det har gått fort och jag är glad att J vill vara hemma med barnen. Det mår de bra av, ja det gör vi alla. Men nu ska det bli skönt att få rå om mina små i några dagar.

Inget är planerat utan vi får helt enkelt se vad dagarna kommer att bjuda på.

När jag kom hem idag väntade en så vacker limefärgad orkidé som J köpt till mig för att jag gjort min första vecka. Är han inte underbar så säg. Vad vore jag utan honom?

Efter jobbet blev det även en sväng till det nya gymmet för att få en instruktion i alla maskiner. Och oj så mysigt det var där inne. Blev ju bara en snabb titt när jag var dit för att anmäla mig. Omklädningsrummet var lite som att komma hem till någon. Mysig belysning, blommor och fårfäll på bänken. Här kommer jag nog att trivas.

Ursäkta bildkvaliteten, ljuset var inte det bästa att fota i. Men vad gör väl det? 

Inget avkall

Det var allt lite konstigt idag att vara på mamma-träning utan E. Men då hon var hemma och myste med pappa fick jag svettas själv.

Jag är glad att jag har ett jobb där jag i stor utsträckning kan styra mina egna arbetstider. På så vis behöver jag inte göra avkall på vare sig träningen eller vv-mötet. Det gäller bara att kliva upp i tid. 

Och när en gofrukost väntar är inte det något större problem. Tog och experimenterade lite idag och gjorde om mina bananpannkakor. Testade ett recept som en vv-medlem tipsat om. Lite matigare och med annan kryddning. Receptet kommer här!

Nu när jag börjat jobba igen ska jag försöka äta enligt mättande dag dessa dagar. Det blir längre dagar och desto viktigare att få i sig bra mat. Så idag blev det kyckling till lunch och fisk till middag. Däremellan blev det en tallrik keso med frukt och ett ägg.

Och som kvällsfika fick det bli en tallrik med naturell yoghurt, rostad müsli kryddad med pepparkakskryddor och hallon.

Hur tänkte jag nu?

Ibland köper man sådana där snygga presenter att man själv blir avundsjuk och önskade att man skulle få behålla dem för sig själv. Idag gjorde jag det.

Det har ju varit farsdag och vi har ju några pappor i familjen. Morfar firades i fredags, pappan igår och idag var det dags för farfar. Då han tidigare levt ömsom på land ömsom på vatten har han inte haft några levande blommor mer än de succulenter han tidigare fått som överlever ett bra tag utan vatten.

Han har själv sagt att han skulle byta ut de där slitna gamla plastblommorna men tror ni det har hänt. Nähä då! Så nu fick han två gröna växter med krukor till på farsdag.

Och när jag kom hem så började jag fundera varför jag inte köpte likadana till mig själv. De är ju bara för snygga! Så risken finns att jag måste återvända till affären och köpa några egna. Och vem vet, kanske kommer det med någon fler också......

Gjord med kärlek

Ja jag är en sådan där blödig mamma som tycker det är så gulligt och mysigt när barnen kommer hem från dagis med egengjorda saker. Det fullkomligt lyser av stolthet kring dem och jag älskar att se den sidan.

I onsdags när jag hämtade L från dagis hade de gjort en present till alla pappor på farsdag. Det var så viktigt för honom hur denna förvarades hela vägen hem. Jag trodde aldrig att han skulle kunna hålla sig från att berätta för J om presenten och vad den innehöll. Men det kunde han.

Så idag fick han ge presenten till sin far på farsdag. På paketet hade fröknarna hjälpt till att skriva men sitt eget namn fick de skriva själva. Och i paketet fanns en slips gjord med kärlek. Så himla söt!

Gemensam nämnare

När mörkret och kylan tränger sig på finns det några saker som gör det hela lite bättre. Att få tända upp i spisen, dricka glögg, tända ljus, bara mysa i soffan under en filt är några saker. En gemensam nämnare alla dessa saker har med varandra är att de görs bäst i ett par tjocksockar. Och då helst den riktigt långa varianten. Och självklart ska de vara hemstickade. Mys!

Världen ser annorlunda ut nu för tiden

I ett hus i skogens bryn..... Ja där har jag varit idag. För första gången någonsin skulle jag och min syster baka mjukbröd tillsammans. Hon har gräddat tidigare men jag har aldrig testat på någotdera. 

Mormor och morfar var våra lärare då de bakat en hel del tillsammans. Det var inte det lättaste men väldigt roligt och efter ett tag fick vi upp lite teknik. Med lite mer övning kan vi nog bli grymma på det. L var med och hjälpte till och E sov större delen av tiden ute i sin vagn. Och jag kan konstatera att det får plats en hel del mjöl på en liten treåring. 

Som avslutning blev det middag i bryggstugan med grillad korv och nybakat mjukbröd. Glad att jag får dela sådana här tillfällen med L. Han får en del av min uppväxt även om världen ser annorlunda ut nu för tiden. 

Kallare tider

När jag lämnat L på dagis för sina femtontimmars brukar jag försöka ta en promenad då jag och E redan är påklädda. Så även idag. Det märks att vi går mot kallare tider även om det varit rätt milt så här långt.

Idag bet det dock lite i kinderna men en otroligt härlig luft att andas. Och E sover så gott i den stora vagnen på sin fårfäll.

Sista biten hem fick vi även sällskap av en äldre herre som även han försökte ta tidiga promenader. Det är en stor del av charmen med att bo på landet. Träffar man någon på vägen så gör man sällskap en bit och surrar om allt möjligt. Det behöver inte vara mer avancerat än så. Och när sen naturen gör diverse konstverk är det lätt att njuta av livet en stund som denna.

Måste ha

Med vv blir det stort fokus på mat. Så är det bara. Men jag tycker att det är på ett positivt sätt. Mycket går ut på att få in frukt och grönsaker i det man äter och det är verkligen något jag vill. Tycker om tänket att det ska ingå i rätten istället för att man ska äta till. Jag brukar alltid ha svårt för det allt eftersom tiden går. 

Så jag testar lite nya recept och ibland hittar man riktiga guldkorn. Som idag då jag ville ha ett lite roligare mellis när L kom hem från dagis. Mangorisgröt skulle testas. Jätte enkelt att göra och hur gott som helst. Kan bli en "måste ha" precis som mina älskade bananpannkakor blivit. 

Receptet kommer här:

½ dl grötris 

1 dl vatten

250 g keso

1 mango

1 tsk vaniljsocker

Koka grötriset med vattnet i cirka 15 minuter. Tärna mangon och rör sedan ihop allt. Klart! Och fantastiskt gott!

Nu återstår inte allt

Tisdag, träning och vv på schemat. Började på del två av mamma-träningen idag. Jätte roligt! Så skönt att under kontrollerade former nu börja få ta i lite. Eller lite..... Hon körde på oss rätt bra. Kommer känns bra imorgon tror jag. Har redan nu skaplig träningsvärk i armarna.

E blev lite tjinkig sista 10 minuterna på passet men tro inte att man får sitta still för det. Nej, då får vi snabbt veta hur vi gör de aktuella rörelserna med ett barn i famnen. Och jag kan lova er att stepp på en låda med höga knän känns rätt bra i benen med en extra vikt på 8 kilo. Är glad att jag tappat en hel del av mina egna kilon för mina stackars knäns skull. Och att ligga med fötterna på en pilatesboll och försöka göra höftlyft med en liten på magen blev en riktigt rolig övning. Jobbigt för mamman men E skrattade och mådde gott där hon skumpade upp och ned. Kan ju säga att det krävdes en hel del av balansen.

Direkt efter träningen var det dags för möte. Den 19/5 vägde jag in mig för första gången. Och jag måste säga att det har gått fantastiskt bra. Jag har haft en genomsnittlig nedgång med 0,7 kilo i veckan. Nu återstår inte allt och mitt mål är att hamna på jämviktsprogrammet över jul.

Då jag nu slutat amma på grund av att jobb väntar på måndag har jag således "tappat" en massa poäng som jag tidigare fått äta. Så nu blir det en ny prövning de sista veckorna. Men det känns bra, förhoppningsvis får jag snart kliva upp och äta dem igen då det blir jämvikt.

Efter mötet blev det veckohandling och en nöjd E sov så gott bland bananer och övriga matvaror.

På väg igen

Vart tog jag vägen? Försvann igen.... Har haft noll inspiration till att blogga. Att bara sätta sig vid datorn har tagit emot. Har velat vara här och nu. 

Viljan att åter blogga börjar smyga sig på. Mycket tack vare att julen är på ingång. En favorithögtid som man kan börja njuta av tidigt. 

Vad har hänt de sista två veckorna då? Jag och barnen har varit hus- och hundvakt i en vecka av och till. Vi har haft en riktigt trevlig middag med vänner här hemma. Jag har haft sista delen på mammaträningen del ett. Resultatet blev överraskande då min magmuskeldelning nu är ett minne blott. Skönt!

Annars har jag funderat mycket på nu och då. Hur saker och ting rullar på här i livet men i bakgrunden finns de där små minnena som ibland gör sig påminda. 

Det är lite som med vägen här nere. Den ser ut som en vanlig skogsbilväg. Men för cirka 20 år sedan var detta landsvägen vi åkte på. I kanten på vägen kan man än idag se skyddsräcket om man tittar noga. Det syns knappt men finns där. Lite så är det med vissa minnen. Man kommer nog aldrig ifrån dem utan det gäller att försöka se bortom dem. Hur det än varit så är jag precis där jag vill vara idag. Med min underbara familj som betyder allt för mig. Mitt stöd, min kraft, min framtid! 

Jag älskar er!