Ny energi

När man vaknar klockan sju på morgonen och möts av tystnaden. Vänder sig mot J som även han börjar vakna och ställer frågan: "Har du varit upp till E i natt"? Och svaret man får är: "Nej!". Då börjar mina tankar snurra.

Hon somnade klockan 19 kvällen innan. Nu har det alltså gått 12 timmar. Hon som vaknat minst två gånger per natt, i bästa fall. Jag känner hur den där hemska tanken återigen tar sitt fäste i mitt huvud. Lever hon? Precis då hör jag ett litet glatt jollrande från hennes rum. Lättnaden är enorm! 

För cirka en vecka sedan började E sova i sitt egna rum. Det har gått jättebra och hennes sömn har förbättrats avsevärt. Från att ha vaknat fyra, fem gånger per natt till att vakna en gång innan vi lagt oss och en gång på natten. Och nu då sovit hela natten. 

Anledningen till att hon vaknat så mycket tidigare är nog helt enkelt att hon blivit störd när vi sovit i samma rum. Och det är nog inte så konstigt. Först kommer jag, J och O in efter att hon somnat. Sen kommer L någongång under natten och emellanåt är O uppe och byter plats (sannerligen inte tyst). Så att hon nu sover så mycket bättre är ju bra för oss alla. 

Om jag nu bara kunde få bort den för hemska tanken. Jag hade det lika jobbigt med L. Han var dessutom en som sov väldigt mycket både dag som natt. Vet inte hur många gånger jag var och petade på honom för att få se att han rörde på sig när jag fick de där tankarna. Jag pratar såklart om plötslig spädbarnsdöd. Något så fruktansvärt som dessvärre händer allt för många. Och man vet inte varför. Visst finns det diverse saker man kunnat konstatera som kan ha påverkat det och som man bör undvika. Och tro mig det gör jag så gott jag kan. 

Nu kanske ni tycker att E är ju faktiskt snart åtta månader och detta händer oftast kring tre månaders ålder. Ja, jag vet. Men jag vet också att det kan hända vid nio.... Jag har tyvärr vänner som råkat ut för detta. Och därför kan jag inte släppa denna hemska tanke.

Förstå känslan av att komma till sitt barn som man tror ska ligga där och sova så gott och då inse att där finns inget liv. Jag kan inte tänka mig något värre.

Därför blir jag lika dålig till mods varje gång jag tycker att barnen sovit för länge. Ja inte för L då längre, där inser jag att det inte kommer att ske. Men med E har jag några månader kvar innan jag kan slappna av ordentligt. 

Men nu så här i efterhand kan jag konstatera att i och med att E sov så bra i natt och att L sov borta så har jag sovit i ett svep (med ett litet avbrott när J kom hem från jobbet, dock bara ett konstaterande innan jag åter sov djupt igen) i nio och en halv timme. Det kan jag lova har inte hänt på över ett år. Och gissa om det gav energi för dagen.

Så det har städats, tvättats, tagit långpromenad, gjort müsli, bakat de godaste saffransbullarna jag vet. De med mandelmassa och apelsinsmak. Receptet har ni här. Jag skippar dock den flagade mandeln.

Och när väl kvällen kom så var jag faktiskt riktigt pigg.