Jag börjar gruva mig för att jobba. En månad kvar. Men det kommer nog gå bra bara man kommer igång. Vi har sakta men säkert börjat trappa av amningen och bytt den mot gröt och nu även välling. Inga problem alls vilket känns skönt.
Något jag stör mig på när det gäller att mammorna ska börja jobba igen är alla dessa kommentarer. "Men ska du redan börja jobba", "Vill du inte vara hemma längre", "Varför så bråttom" och så vidare. Men vet ni? Jag har en man som också vill vara hemma. Vilket ju är jättebra då han "tar sitt ansvar". Männen som är hemma höjs till skyarna medan vi mammor ska skämmas. Allvarligt!!! Vi lever i 2015!
Jag skulle gärna vara hemma längre men jag tänker inte vara egoist. Både J och barnen behöver också få rå om varandra. Vad har jag för rätt att frånsäga dem den självklara rätten? Vi är två föräldrar, vi är två viktiga personer i våra barns liv, vi älskar dem lika mycket. Så snälla, skippa allt skitsnack! Vi gör det vi anser bäst för våra barn. Sen hur ni gör tänker jag inte lägga mig i. Nog om det nu.
Så här såg L ut på sin 6 månaders dag.
Och så här ser E ut.
Tycker ni att de lika? Jag tycker inte det.
Och så här ser E ut.
Tycker ni att de lika? Jag tycker inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar