Med morgondagen har L gjort två veckor på dagis. Eller rättare sagt sju dagar. Och det har varit jobbigt, riktigt jobbigt. Inte en dag som jag inte gråtit på vägen hem med O. L blir så ledsen när jag ska gå och det verkligen sliter i hjärtat. Jag vet att han tystnar så snart jag försvunnit ur hans synfält. Och att han är på ett strålande humör när jag kommer hem. Men det spelar ingen roll för det gör ont.
Har hört av andra att det kan vara kämpigt just vid tvåårsåldern och då L haft en lång skön sommar hemma är det ju lite som att börja om igen. Men vi har ju tur som har mor- och farföräldrar som ställer upp så vi slipper så många dagar på dagis. Nu tycker jag inte illa om dagis, absolut inte! De lär sig jätte mycket av det sociala spelet och att de är en mindre grupp på 15 barn är jag verkligen nöjd med. Lärarna är toppen och så även de andra barnen i gruppen. Men det blir långa dagar för barnen om de ska vara på dagis fem dagar i veckan, 8-10 timmar om dagen.
Så då är det skönt med max fyra dagar och att L har möjligheten att ofta sluta klockan två. Tycker verkligen synd om dem som inte har något val.
Men nu kryper jag ner med min förkylning och tänker på vår mysiga helg istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar