Sådan är jag!

Haft en kanon dag i Åre med L, farmor och hennes brorsdotter. Vi tog tåget i morse för att göra det extra mysigt och lite speciellt. Det var L:s första tågresa och den gick galant. Lite spännande var det allt. Men skönt att se att det gick så bra, det tog ju nästan en timme. 

Med oss hem fick vi en flaska rabarberglögg, skinnhandskar och ett par skinntussar. Köpte sådana i fjol och de har varit kanon att ha när L sover ute på vintern. 

Vädret var kanske inte på vår sida med vindar med extra kraft och lite regn på det. Men vi hade klätt oss bra så vi frös inte. 

På grund av blåsten fick vi ta buss en bit hemåt då något blåst ner på rälsen. Bussen var överfull när vi klev på och inga sittplatser fanns. Farmor bar L och en annan kvinna hade dels en liten flicka på cirka 4 år samt en bebis på armen. Och döm av min förvåning, INGEN kliver upp och erbjuder sin plats. 

Men då jag är som jag är kan jag så klart inte vara tyst utan ropade med bestämd röst över hela bussen på farmor som stod längre bak med L i famnen att hon skulle jaga upp någon av de som satt för någon med ett barn i famnen ska inte behöva stå. Och vips så hade både farmor och den andra kvinnan fått sittplats. Men hur tänker man egentligen när man inte självmant kliver upp och erbjuder sin plats. Vad hände med folkvettet??? Jag vet inte, men jag kan som sagt var inte hålla tyst. Sådan är jag!