lördag 17 februari 2018

Ibland tar det stopp

Vart ska jag börja? Efter år av injobbad semester, sjukfrånvaro och vab. Dagar då man sovit hela nätter var snabbräknade. Allt det man tyckt varit roligt fått stå allt längre tillbaka till fördel för det man "måste". Ja till slut tog det stopp.

Ett stopp svårt att ta till sig. En blackout i bilen (som tur var utan barn) som fick en abrupt uppvaknande när hjulens däck skar ner i diket. Där och då rädd, omskakad men lättad att det gick bra. Dagen efter kom den, smällen! Händelsen hade hunnit sjukna in, energin var som bortblåst och paniken steg inombords. Hjärnan skickade signaler till fingrarna att skriva en sak, men ut kom en annan. Hur jag än försökte gick det inte att kommunicera med min kropp. Jag kände paniken stiga allt högre, vad händer??? Jag har sett mina kollegor en efter en falla. Var det min tur nu?

Samlar mig och ringer HC. I och med att sköterskan svarar bryter jag ihop. Jag behöver inte säga mycket innan hon frågar mig hur snabbt jag kan komma. Tack och lov att jag har en helt fantastisk hälsocentral! Under resans gång blir jag bevisad om och om igen om detta, och jag är evigt tacksam.

Utan dem och min familj hade jag inte varit där jag är idag. Jag är inte tillbaka där jag var men jag har även insikten att så kommer det heller inte att bli, för det tar kål på mig. Förutom vården och min familj har jag även haft en människa som hjälpt mig hitta tillbaka till det jag brinner för, det jag vill se en framtid inom. En egen livscoach helt enkelt. Jag har med hans hjälp målat upp en bild, inte huggen i sten, men en bild som jag vill sträva mot.

Och nu är jag på väg att ta första steget. 300 timmar ska jag lägga på min trädgård nu under våren och sommaren. Tillsammans med likasinnade ska jag gå en kurs på Mora folkhögskola med inriktning mot ekologisk trädgårdsodling för självhushållning. Så himla roligt det ska bli! Från den 19 februari går jag ner i arbetstid för att ge mig själv denna möjlighet, en möjlighet som blir till verklighet också tack vare en oerhört omtänksam sambo. Sen vet ju både ni och jag att det kommer bli mer än 300 timmar men det är ju också min hobby vilken jag nu kommer kunna bedriva i så mycket större utsträckning.

Ikväll har jag landat i Mora för imorgon startar kursen. Så nu är min förhoppning att jag ska kunna dela denna resa med er. Jag hoppas ni hänger med?!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar