Tåg 78

Det är inte bara självhushållning som ligger mig varmt om hjärtat. Att återbruka tycker jag också är en fantastisk grej. Vi lever i ett konsumtionssamhälle som fullkomligt skenar iväg. Vi ska ha, ha och ha utan någon som helst eftertanke på vad det leder till.

Jag gillar också fina saker men jag börjar allt mer tänka på om jag verkligen är i behov av dem. För något jag inte tycker om är när det känns som att man ska drunkna i saker. I början av året har jag och min sambo rensat och gått igenom en hel del garderober och vårt förråd. Och det är en sådan befriande känsla när det är gjort. Vi har sparat, slängt, återvunnit och sålt. Och mer ska det bli.

Jag har en tanke att jag under året ska försöka att avstå från att köpa nya saker i den mån det går. Och definitivt om de inte fyller ett syfte i min vardag. Som till exempel de böcker jag köpte på bokrean. De köptes enkom för att de ska bidra i mitt led till självförsörjande.

Men häromdagen köpte jag dock en sak. En koffert som jag länge letat efter som jag tänkt ha som både förvaring samt sängbord. Och jag tröstar mig nu med att den fyller en funktion samt att den köptes second hand. Och den är så fin och jag undrar vilken historia den bär med sig. På adresslappen som sitter kvar står det "Sjuksyster Ingrid Bergman". Vart tror ni hon reste på 50-talet?

Så nu samsas den med min väska som 1951 tog tåg 78 från Hallsberg till Östersund. Tänk er, för 67 år sedan fanns denna väska i handen på en man som startade en resa mot vår lilla stad. Det är ganska roligt att fantisera om vad som hände på vägen.