Det blev tyst, alldeles för tyst

Mars månad skulle avslutas med att vår efterlängtade bebis skulle titta fram. Det var i alla fall vad vi trodde. Nu har dock denna lilla parvel bestämt sig för att det är alldeles för bra där inne i magen. Så tidigare hade den ingen plan på att komma i alla fall. Även fast storebror valde att göra det. 

Istället avslutades mars månad mörk och tyst. Min älskade syster miste sitt livs kärlek, sin älskade make oerhört snabbt och oväntat. Hur kan det få ske? Att stå mitt i livet och bara bli frånryckt allt som man behöver? Inget blir sig mera likt. Hur går man vidare från det? Men hon är stark min syster. Trots den oerhörda sorg hon bär på försöker hon hela tiden greppa efter de små ljusglimtarna. 

Vi runt henne ska göra allt vi kan för att hjälpa så gått det går. Man vill så gärna att allt bara ska vara en riktig, riktig mardröm. Men dessvärre vaknar man varje dag och inser att så inte är fallet. Så kom ihåg ni alla där ute att ta hand om era nära och kära. För på bara sekunder kan allt vara borta. Livet är skört så det måste levas här och nu. 

Och Syster, jag älskar dig!