Det är skönt när man blir hög på livet. När man drar på sig löparjackan och inser att den går att stänga igen. Då blir hela kroppen lycklig. Nu dröjer det dock ett tag innan jag vågar mig på att springa. Har lovat mig själv att vara rädd om kroppen. Men känslan att veta att jag är på rätt väg fyller mig med glädje likt ett löparpass som gått av bara farten. Glädjen i att komma ut och röra på sig har återvänt.
I övrigt har L för första gången idag haft hem en dagis-kompis. Så roligt att se hur de började leka med varandra på en gång. Annars brukar han vara avvaktande ett tag innan blygheten släpper. Så fler lekdejter blir det framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar