söndag 12 juli 2015

Vi växer så det knakar

En gång varje år träffas vi i släkten på mormors sida i hennes barndomshem. Det är inte stort och trots att släkten växer så det knakar så trivs vi så bra att tränga ihop oss och umgås. Som tur var är ofta vädret på vår sida så när vi inte äter kan vi vara ute och umgås. 

Närmare 40 stycken var vi denna gång och då är i stort sett hälften barn som vi kusiner avlat av oss. Hoppas aldrig denna tradition tar slut. Det kan dock bli så att vi måste byta plats om vi blir flera. Men huvudsaken är ju att man träffas och umgås. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar