Orken tryter, tålamodet tryter och man kan inte bara kliva undan. Man kan inte ens gå på toa i lugn och ro.
Jag älskar mina barn och kommer så alltid göra. Men det finns tillfällen då det känns som att man ska kvävas. Man får inget utrymme. Ingen annan duger och luften minskar för varje andetag. Då är det skönt att det bara pågår under en kortare tid av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar