Efter en riktigt tidig morgon och en dag som visserligen gått i lugnt tempo men som varit fylld med diverse utflykter och annat vardagligt sitter jag i soffan och njuter av lugnet med nyaste tidningen Buffé i min hand.
Gillar verkligen detta nummer då det innehåller en hel del saker jag vill provlaga. Mycket fräscha recept som jag drömmer mig bort i medan den store sover i sin säng och den lilla sover bredvid mig i soffan.
Klockan närmar sig halv tio och plötsligt knackar det på dörren. Jag funderar på vem det kan vara den här tiden och då går det upp för mig: "Jag släppte ju ut hunden för ett bra tag sedan!". Skyndar mig till dörren och innan jag hinner fram knackar det försynt igen.
Döm om min förvåning när jag öppnar dörren och inser att det är hunden själv som "knackar på" dörren med sin tass. Givetvis överlycklig att jag öppnar och jag kan inte annat än skratta och belöna honom med en godbit för att han varit så duktig.
Vi säger alltid att han inte är som alla andra med sitt speciella flamsiga, ibland inte så smarta sätt. Och efter den här kvällen kan jag väl bara konstatera att så är fallet. Men snäll det är han verkligen!
Och jag skyller så klart min glömska på min amningshjärna ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar