måndag 10 augusti 2015

Att sörja

Efter att ha fött barn nummer två går tankarna fram och tillbaka. Räcker det nu? Barn är det bästa som finns. Men det gör sig inte självt. Definitivt inte när man har flera.

Fördelarna är många och nackdelar finns nog inte. Men det finns praktiska aspekter. Man vill ha tid till de barn man redan har, man vill ha tid för varandra, man vill ha tid för sig själv och så vidare.

Och skulle det bli så att det räcker nu så kommer jag att tänka både en och två gånger på det som jag helst av allt skulle vilja uppleva igen. Det låter kanske helt sjukt men jag skulle lätt kunna föda barn igen. Graviditeten kan jag gärna hoppa över då jag inte tycker om att vara konstant trött. Men att få föda barn igen skulle jag mer än gärna göra.

Första förlossningen var rätt så omtumlande. Man visste inget och vara bara tvungen att hänga med. Men den andra gången..... Det gjorde inte mindre ont, absolut inte. Men man visste vad som skulle ske.

Jag har ingen av gångerna använt mig av något mera än lustgas som bedövning (har inte hunnit med). Men den andra gången visste jag hur den fungerade, hur värkarna fungerade och hur min kropp fungerade.

När jag kom till det där skedet då det känns som att kroppen ska klyvas mitt itu kunde jag denna gång le. Jag visste att det blir inte värre än så här och att nu var det riktigt nära. Då kunde jag lägga ifrån mig lustgasen och bara låta min kropp göra resten. Därmed blev jag så mycket mer närvarande när E kom fram. Och känslan som infinner sig när man får sitt nyfödda barn i sin famn, ja den kommer man aldrig få på något annat sätt än att föda ett barn.

Att dessutom inte veta vem det var som fanns där inne gjorde också sitt till. Så blir det så att det inte blir något fler barn så är detta en av de saker jag kommer att sörja.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar