Gruvsamt

Imorgon är det åter dags. Efter 11 veckor blir det till att ställa klockan igen. Många tycker nog att vi har det oförskämt bra som måste ställa klockan för att hinna till dagis som drar igång 8.30.

Och visst har vi det. Det är nog också därför det känns så gruvsamt. 

Men vi var dit och hälsade på idag och det har hänt lite nya grejor både ute och inne vilket L uppskattade mycket. 

Han blir ju storkille nu på sin avdelning. Hur kunde det gå så fort? Och vem vet det kanske även blir sista året på avdelningen beroende på hur antalet barn ser ut på avdelningen på övre planet till nästa höst. 

Och det är riktigt roligt att de kommer bli en rätt så stor klass (i småskole mått mätt) när det väl blir skola. Men dit är det ju läääänge (mamman som lever i förnekelse ett tag till).