Förlåta och gå vidare

Hittade ett gammalt inlägg som inte blivit publicerat tidigare:

Jag har valt att investera i mig själv. Att se till att jag ska må bra inifrån och ut. Med två graviditeter bakom mig har kroppen blivit både tyngre och rejält otränad. Och den enda som kan göra något åt det är ju jag själv.

Som jag tidigare nämnt har jag skrivit in mig på viktväktarna. Och nu .... veckor senare kan jag bara konstatera att allt gått riktigt bra.

Förutom att jag tappat .... kilo i vikt har jag blivit mycket piggare, äter regelbundet vilket definitivt visar sig på humöret (även om två små barn kan påverka det ibland), känner mig fräschare, fått mer bröstmjölk och orkar så mycket mera. Så än så läge kan jag inte se några nackdelar.

Jag vet att man inte ska fokusera på vikten men jag mår inte bra av att inte komma i mina tidigare kläder och därför måste den minska. Sen får det ta den tid det tar så länge jag äter bra och tränar i den takt kroppen klarar av. Än så länge blir det bara promenader, jag vill definitivt inte skada min kropp som gett mig så mycket.

Det är lite roligt det där. Genom att föda barn kan jag bara konstatera att jag har lite lättare för att förlåta min kropp för att den ser ut som den gör. Den har trots allt fått utstå en rejäl påfrestning som gett mig det absolut finaste här i livet. Och vem kunde ana att min mage skulle bli fotomodell, inte jag i alla fall. Men visst var den otroligt fin de där gångerna den bar på mina barn. Det kommer jag alltid att tacka den för. Men nu är det dags att gå vidare till ett mer aktivt liv igen.

Så hur har det gått nu då? Över förväntan tycker jag. Vågen visar sen den 10:e april -28,1 kg. Jag har börjat med mamma-träningen en gång i veckan. Där får vi vissa övningar som vi ska försöka göra varje dag under resterande dagar av veckan. Blir lite si och så med det beroende på hur dagarna ser ut. Men jag försöker. Och det är verkligen roligt med dessa pass. Härligt att få bygga upp kroppen från grunden för en gångs skull. 

Jag känner att mina knän mår så mycket bättre, lika så ryggen även om den fortfarande bär tungt emellanåt. Jag sover bättre, inte lika ont i höfterna när jag vaknar på morgonen. Och även om man är småbarnstrött så känns kroppen piggare med hjälp av bra mat och rörelse. Så nu ska jag bara kämpa på. Jag ska nå mitt mål och jag är på god väg. Och den största motivationen är mina barn.