I ett stilla sommarregn

Det kommer tillfällen då jag känner att jag behöver få luft, bara andas. Ikväll efter läggningen av barnen kom ett sådant. Det känns nästan som att jag är på väg att kvävas. Varför vet jag inte, dagen har varit jätte bra men likväl behövde jag luft.

Då är det skönt att det oftast räcker med att gå ut, sätta mig i korgstolen och bara ta några djupa andetag. När naturen dessutom hjälper en på traven med ett stilla sommarregn i solens strålar då är jag tacksam. Här mår jag bra, här är jag hemma. Är så glad att jag kan finna mitt lugn och min energi i vår fantastiska natur. Är så glad att vi bor på landet. I stan hade jag nog kvävts. Men nu andas jag, stora djupa energifyllda andetag. Och känner tacksamhet!