Man tager vad man haver

De senaste åren har vi haft loppis i min barndomsby två helger på sommaren. Nu var det dags igen. Många saker som byter ägare och framförallt kommer det många enbart för att fika på vårt lilla café.

Det har blivit lite av en släktträff samtidigt då många kommer hemåt under dessa helger. Därmed bestämdes det att under kvällen skulle vi tillsammans ha ett knytkalas och grilla. 

Vi samlades på kvällskvisten i min gammel mosters stuga. Det var evigheter sedan jag var dit sist och det starkaste minnet jag hade därifrån var att det i lagården fanns en stor tågbanan som gick på el. Tyvärr var den nerpackad men vissa delar av landskapet stod numera som prydnad på en hylla. Gissa om jag var fascinerad av denna leksaksvärld när jag var liten. 

Vi var cirka 30 personer som samlats och det är så roligt att se att två av mina tre gammel mostrar som var med är så pigga. Den yngsta 80 år och den något äldre 85 år. 

Ja en jätte mysig kväll fick vi i solskenet innan det var dags att säga god natt. Och jag älskar verkligen talesättet: man tager vad man haver. Se så bra det blir när man plockar ihop ditt och datt.