Det har väl inte gått någon förbi vilken dag det är idag. 10 år sedan tsunamin slog till och krossade så många människors liv. Jag minns dagen så väl. Jag låg hemma i soffan nerbäddad på grund av magsjuka. Till en början var det svårt att ta till sig, men allt eftersom dagen gick förstod man vilken oerhörd katastrof det var.
Att senare läsa tidningarna med alla dessa saknade svenskar och inse att en gammal klasskamrat och i stort sett hela hennes familj aldrig skulle komma hem igen. Ja då blev det än mer verkligt.
Att från en stund leva i paradiset till att nästa befinna sig i en mardröm. Det går inte att föreställa sig.
När jag tänker på detta inser jag allt för väl hur bra jag har det. Jag har min familj och mina vänner. Jag har tråkiga dagar som gör att jag verkligen lever upp de dagar när de känns kanon. Och jag har mina drömmar. Jag tror på en morgondag med de som förgyller mitt liv. Och jag hoppas att jag alltid ska ha detta. Så länge drömmen och hoppet finns där lever vi vidare. Och just nu drömmer jag om 2015, året då inget blir sig likt igen men med massor av drömmar att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar