Att vakna av ett illskrik som skär genom ryggmärgen och inse att det kommer från ens eget barn. Ja då fullkomligt flyger man upp ur sängen.
Att sedan få se sin son skrikandes och darrandes i sin säng helt säker på att det är någon annan i rummet bredvid ja då reser sig nackskinnet.
Nu hade jag passerat det aktuella rummet på väg in till honom och inte sett skymten av någon som inte hörde hemma där så jag var säker på att han drömt. Men likväl så var pulsen rätt hög.
Efter tröstande och förtydligande att där inte fanns någon begav vi oss för att alla sova tillsammans i den stora sängen. L nöjd över det men så klart tog det en liten stund innan han somnade.
Precis när jag håller på att slumra in flyger O upp, skäller och morrar mot exakt samma rum som L påpekat innan. Då kan jag lova er att pulsen steg rejält. Men även här verkar det vara drömmarna som ställt till det. Och gissa om det tog tid att somna sedan.
När ljuset väl kom fram idag tog jag en sväng runt huset bara för att vara säker på att vi ej haft besök. Och nej, inget som talar för det. Men gissa om jag är glad för att J numera inte jobbar nätter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar