Allt det vackra

Idag blev det stora slå-in-paket dagen! Fast i år är det inte så många paket. Vi har skalat av det rätt så rejält då vi tycker att huvudsaken är att vi får vara tillsammans.

Men några paket blev det och precis som jag skrev igår så går det med enkla medel få till fina, lite orginella paket. 

Jag köper ofta mycket paketpyssel. Men väldigt sällan till ordinarie pris. Nej, på mellandagsrean passar jag på att införskaffa nästa års paketpyssel. Eller så handlar jag på loppis. Se bara vad man kan göra med gamla julgranskulor. Visst blir det rätt så snyggt?

Årets paketinslagning slutade dock i tårar. När jag satt där och hade det som mysigast och skrev på mina etiketter kom det bara av farten. P:s namn fastnade på en etikett som egentligen även den var ämnad honom. 

Lika snart som jag insåg vad jag skrev så rullade den första tåren på min kind. Ännu en högtid är här och min älskade syster tvingas genomgå den utan sin älskade. Livet ska inte vara så orättvist. Även om jag vet att livet har sitt slut så skulle det inte ske nu. Men tyvärr kan vi inte styra över dessa saker. 

När jag satt där och tänkte med paketet i handen och tårarna rullandes ner för kinderna vaknade E och grät. Ibland är det lite som att det känns som att de känner på sig att man är ledsen. Och sådana gånger är det extra välbehövligt att få ge dem en extra varm kram. Vi vet aldrig vad morgondagen kommer med. Vi vet bara vad vi har här och nu. Så försök att se allt det vackra vi har runt oss. För det finns där, bara vi öppnar ögonen.