Plötsligt händer det!

Ibland finner man en sak som man inte vet vad man ska ha den till men på ett konstigt sätt så vet man att man måste behålla den. Det går inte att sätta fingret på vad det är som gör att man får den känslan, det bara är så.

Och så kommer då tillfället. Tillfället då man nästan högt för sig själv uttrycket: Ja men så klart! 

Då alla trådar faller på plats. Så blev det idag. Den där lådan som följt med mig i fem flyttar. De lilla gröna lådan med små svart/vita krumelurer på och med ett litet fällbart lock. 

Det var ju till mina fröer den skulle vara. Så perfekt i både form och storlek. Så nu står de där i bokstavsordning och väntar på att det ska bli varmare ute. Och snart, snart är vi där.