När L föddes fanns inte O. Men när han väl kom in i vår familj blev de bästa vänner. L söker ofta tröst hos O om han tycker att livet är orättvist. Frågan vi ställde oss var hur O skulle ta det nya tillskottet. Och det har gått kanon.
Till en början tyckte O att det var lite pinsamt men det släppte fort. Nu är det som att E alltid varit här. Ligger hon i babygymmet så tar det inte lång tid innan hon får sällskap på golvet. Tror att även E kommer få mycket glädje av O i framtiden. Men så är ju hunden människans bästa vän också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar