När jag var liten växte jag upp på en bondgård med kvigor. Alltid något att göra med andra ord men också mycket frihet. Roligast var det när de nya kalvarna kom. De var så söta.
Jag kan känna en viss nedstämdhet över att L och E inte får uppleva just detta. Men jag är glad över att vi bor i en by där det fortfarande finns bönder med djur.
Ikväll tog jag, E och O oss en promenad runt byn. Då passerade vi några av kossorna som var ute med sina nyfödda kalvar. Det är så härligt att se dem skutta omkring. Och även om inte L och E får växa upp som jag gjorde så får de delar av min uppväxt i alla fall. Och det bästa av allt är den närhet de får till mor- och farföräldrar. Det absolut bästa som även jag och J hade som barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar