Egoistisk lycka!

Åh så glad jag är! Jag har större delen av mitt liv varit överviktig. Varken roligt som barn eller vuxen. Så för ett antal år sedan bestämde jag mig för att göra något åt det. Inga dieter bara lägga om kost och motion. Och det gick jätte bra.

Jag har dock alltid fått tänka till lite emellanåt så jag inte faller tillbaka i gamla vanor. Jag tycker om godsaker och kommer alltid unna mig det. Jag har inte som mål att vara pinnsmal utan vill kunna ha de kläder som hänger i min garderob. 

Nu har jag ju varit lite klipsk så det finns två olika storlekar där så jag har lite töjmån. Men ända så har det inte räckt till sen jag födde L. 

Jag gick upp 23 kilo då och visserligen tappade jag 15 kilo väldigt fort. Men de andra har tagit tid. Nu har jag inte heller ansträngt mig utan tyckt att det skulle få ta tid. 

Men så kommer man till en punkt där man bara blir less. Tänker varför tar jag bara inte tag i det så jag kommer i de där kläderna  igen. 

Och igår fick jag nog av att inte ha några kläder. Gick och köpte två tröjor, en kjol och en klänning. Något måste jag ju ha på mig. 

Väl hemma började jag fundera. Jag hade ju faktiskt köpt kläderna i den storlek jag haft förut. Kan det vara möjligt? 

Så fram tar jag den där kjolen. Den DÄR kjolen som jag bara älskar. Och det tar inte stopp över höften. Och jag KAN knäppa knappen och dra igen dragkedjan. Och vet ni vad? Jag kan även ANDAS! Vilken lycka! 

Jag vet fortfarande inte hur mycket jag väger. Hur långt jag har kvar till startvikt. Men det bryr jag mig inte om just nu. För jag kom i den! 

Efter min upptäckt åkte flera plagg fram och ja de passade de med. Så genom att köpa fyra plagg fick jag en hel garderob. 

Givetvis åkte min älskade kjol på idag och som pricken över iet hängde jag halsbandet som min syster gjort runt min hals. På det finns bokstäverna som bildar L:s namn samt ett hjärta och ett lejon. Så underbart fint!