När jag gick hem från jobbet idag var det för gott från den vardagen vi haft hitintills. Imorgon väntar en ny värld i våra datorer. Spännande och samtidigt lite ängsligt. För vi vet ju alla att det tekniska inte alltid är på vår sida. Men jag litar på våra tekniker att de gör sitt jobb.
Hemma har det precis som vilken vardag som helst fixats middag, lekt lite och stökat på. Efter L:s välling visar han med kropp och de ljud han får ur sig att han vill sitta på toaletten. Vi har inte börjat med någon direkt potträning innan. Pottan har stått framme och L har suttit på den, ibland med och ibland utan kläder. Men nu skulle han alltså sitta precis som oss vuxna. Då vi har en liten insats satte vi på denna och lyfte upp honom. Där satt han sen och filosoferade och pratade med oss. Efter ett tag hör jag hur han kissar. Lite gnäll kommer från honom innan vi förklarat vad som hänt och hur duktig han varit som kissat alldeles själv på toaletten. Och om han blev nöjd, ja vad tror ni?
Sen ville han nästan inte gå därifrån. Om han kommer säga till om toaletten även imorgon ska bli spännande att se. Jag tänker inte tjata utan se vad dom händer. Han är ju fortfarande inte så stor.
Förutom toalettupplevelsen som fyllde vår gråa vardag med ljus så har jag nu på kvällskvisten varit ute och tittat till komposten. Den gör mig verkligen lycklig. Att se hur den trots nollgradigt ryker av värme när man rör om och samtidigt luktar enbart jord, ja då blir jag glad. Det om något påminner mig om att ta vara på det vi har. Och genom rätt förvaltning ger det så mycket tillbaka. Precis som med allt annat så handlar det om att ge och ta. Då får vi våra ljusglimtar även i en grå vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar