Hur man ser på saker och ting

Det är konstigt det där hur man ser på saker och ting. Vissa saker känns som en omöjlighet fast de i själv verket inte är några problem alls.

Medan andra som man egentligen vet är bland det absolut jobbigaste och mest smärtsammaste kan man istället se fram emot. 

Hur kommer det då sig att det är så? Jo, det beror på vad som väntar efter. Vilken tillfredsställelse och lycka man får. Det är just dessa känslor vi alltid måste komma ihåg att det är som vi strävar efter. 

Det är många gånger lätt att glömma men efter att man fått möjligheten att föda ett barn så vet man exakt hur det är. För hur många skulle ställa upp på de där (i bästa fall) timmarna av fullkomlig smärta, illamående och total påfrestning av kroppen om inte det som kom efter vore det absolut bästa som hänt i ens liv? 

Skulle man inte göra det skulle det nog bara bli ett barn. 

Men nu sitter jag här och räknar ner dagarna tills det är dags igen. Om jag är rädd, nej jag har varit med om det förut. Jag vet att min kropp gör som den ska bara jag låter den göra det. 

Och framförallt så vet jag att belöningen är värd denna pina. Smärtan går över på en stund men det som kommer efter förgyller för resten av livet.