Bit för bit faller det på plats. Det tar sin tid men jag tycker att det blir bra. Häromdagen sydde jag några vimplar som nu fått inta sin plats runt L:s säng.
Vet inte vad det är med vimplar men jag tycker så mycket om dem. De ger som ett glatt budskap.
Nu ska jag bara försöka hitta ett tyg som jag kan sy under sängen så det går att göra en mysig koja.
L sover fortfarande under sängen och kommer så få göra ett bra tag till. Men det som vi trodde skulle ta en stund att lära sig gick helt plötsligt jätte fort. För vips så ropar han efter mig och jag finner honom uppe i sängen. Dock tog han sig inte ner själv. Men det är väl bara en tidsfråga det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar